Här kan du lyssna på Sibiriens berättelse. Berättelsen finns även som text längst ner på sidan.
Sibirien i Tanum
Ulön-Dannemark
Plakett invid gravplatsen på Ulön. Fotograf: John Glädt. Källa: Hamburgsunds bildarkiv
Ulön-Dannemark
Hembygdsforskare Thure Peterson tittar fram ur jordkällaren, en av resterna efter gårdsbebyggelsen på Ulön-Dannemark, 1955. Fotograf: Thure Petersson. Källa: Hamburgsunds bildarkiv.
Smedjor i Källvik
Fotografi på smedjorna i Källviken, Heestrand 1964. Båda står idag kvar. Den till höger var i bruk fram till 1965-1970, och smeden hette Holger Bergman. Fotograf okänd. Källa: Hamburgsunds bildarkiv, Lisbeth Johanssons samling.
Folkets hus
Folkets hus i Heestrand, färdigmålat 1927. Målarmästare Jakob Söderström, och sonen Axel i berget Söderström utförde arbetet. Källa: Hamburgsunds bildarkiv, Ulla i Hees samling.
Folkets hus
Ungdomsklubben Hoppet, Heestrand fotograferade i samband med uppträdande 1946. Från vänster: -Kerstin Johansson Grönlid -Mariann Johnsson Heestrand -Gudrun Johansson Källviken -Irma Göransson Slottet -Enis Hagström Rådalen -Vivi Axelsson Källviken -Harriet Berggren Hee -Elna Karlsson Källviken -Viola Bergman Källviken -Vivan Alfredsson Vassviken -Ingeborg Dahlbom Heestrand -Nancy Johansson Alebacken Heestrand -Barbro Axelsson Heestrand -Hilding Christiansson Slottebacken Fotograf okänd. Källa: Hamburgsunds bildarkiv.
Bohus stickning
En stickad kofta ur Bohus sticknings kollektion. Mönster av Olson, Kerstin Olson (1936). Den är inköpt i butiken på ett förstaklass-hotell i Göteborg sommaren 1967, med etiketten: Bohus Stickning Handknitted in Sweden All wool. Källa: Bohusläns museum, Kulturhistoriska samlingen.
Bohus stickning
En avlång, handtillverkad mönsterritning för mönstret ”Papegojan” av Anna-Lisa Mannheimer-Lunn. Stämplat BOHUS STICKNING på baksidan. Mönstret ingår i en gåva efter Karin Forsberg på Bohus Malmön. Hon var ombud för Bohus stickning på Bohus Malmön under många år. Källa: Bohusläns museum, Kulturhistoriska samlingen.
Bohus stickning
Lönekvitton, sex stycken nederst, och tre handskrivna betyg utskrivna av företaget Bohus Stickning. Från 1950-talet. Ett av betygen, ”Capri”, fint stickad, mycket! Aina Gustavsson 32.70”, är givet Aina Gustafsson som stickade för ”Bohus Stickning” mellan 1950 och 1956. Hon arbetade också vid telefon Resö. På Resö var det ca 4-5 personer som stickade till ”Bohus Stickning”. Källa: Bohusläns museum, Kulturhistoriska samlingen.
Bohus stickning
Modefoto för Bohus stickning, Nordiska Kompaniet 1944. Modellen bär mönstrad kofta och tumvantar i Bohus stickning. Fotograf: Erik Holmén. Källa: Nordiska museets arkiv.
Heestrand
Foto taget 1952 över Heestrand. Heestrand var strandplats för gården Hee. På 1600-talet bodde några strandsittare här med sina familjer. Under 1700-talet byggs en sjöbod av Hee gårdsägare. Under andra halvan av 1800-talet förändrades förhållandena radikalt i Heestrand, nu var en ny sillperiod på gång samtidigt som den bohuslänska granitindustrin etableras. Fotograf okänd. Källa: Bohusläns museums fotosamling.
Sibirien
Flotte på stranden i stenbrottet, Sibirien, fotograferat 1950 – 1960. ”Flotten” kan vara en kvarliggande rest från industrin, i form av en av de pråmar som lastades vid kaj för att köra ut sten till fartyg som inte kom in till hamn utan fick ankra upp längre ut. Fotograf: Gösta Skoglund. Källa: Bohusläns museums fotosamling.
Stenstugan Heestrand
Detta hus – byggt helt i huggen granit – byggdes under åren 1914-1922 av stenhuggaren Hans Niklasson, som står utanför grinden. Huset har också dekoreringar i form av ett flertal figurer och bilder uthuggna i ytterväggen på huset, och på stenmuren runt stugan. Huset ägs och vårdas numera av Svenneby Hembygdsförening. Hans Niklasson har, bland annat, tillverkat två stenurnor i Svenneby nya kyrka. Fotograf okänd. Källa: Bohusläns museums fotosamling.
Svenneby nya kyrka
Den nya kyrkan, i granit bruten och huggen i närområdet, byggs, 1914-1916. Fotograf okänd. Ur: John Glädts samling, Kville Hembygdsarkiv. Källa: Hamburgsunds bildarkiv.
Svenneby gamla kyrka
Brevkort på Svenneby gamla kyrka, som troligen delades ut vid den sista gudstjänsten som hölls i kyrkan. På kortet står: Minne af sista Gudstjänsten d. 5/12 1915 B.332: v. 3. Paul Berg. Svenneby medeltida kyrka, med anor från början av 1100-talet stod länge öde, men restaurerades 2014-2016 enligt gamla hantverkstekniker och material. Fotograf okänd. Förlag: Uddevalla Musikhandel, Uddevalla. Källa: Hamburgsunds bildarkiv, Thure Petterssons samling.
Berättelsen om Sibirien i Tanum
Med start i södra Bohuslän kring 1840, 50-talet tar sig granitindustrin norrut och fler och fler stenbrott etableras. Av bolag som expanderar och lokala aktörer som ser möjligheten i att få en del av kakan. I Norge har industrin ungefär samma utveckling skett, men industrin rör sig istället söderut.
I mellersta delarna av Granitkusten, Tanum, kommer därför stenbrytning i stor skala igång ett par årtionden efter starten, från 1870 och framåt. Nu hade markägare förstått värdet på sina berg, under industrins vagga förekom till viss del en form av baggböleri av stenbolagen – alltså att dom köpte upp eller hyrde berg till ett lägre pris än vad det egentligen var värt och gav i utdelning. Längre fram i tid – och norrut – hade markägarna lärt sig detta, och kunde begära rimligare priser.
I trakten kring Hamburgsund fanns gott om sjöfart, redan etablerade last- och fiskehamnar. Stenbolag från både Norge och sydligare delar av Bohuslän undersöker bergskvalitet längs Tanums kust, och etablerar stenbrott. Detta gör att i Tanum finns flera bolag etablerade samtidigt.
Norska NS Beer köpte inte området Sibirien, utan fick arrendera från gårdarna Kanebo, Ytterby och Hee, med Heestrand fiskeläge. Ett område som var glest befolkat med fiskare och torpare med sina familjer.
De nya arbetsplatserna gör att befolkningsökningen ökar markant. Med stenindustrin kom därför samhällena att utvecklas och nya etableras. Stenhuggare och deras familjer bosatte sig kring stenbrottet, intill här blev Heestrand ett tydligt stenhuggarsamhälle. Industrin drar även in pengar till bygden. Det byggdes arbetarbostäder av bolagen, utöver det egenbyggda hus och rumsuthyrning i befintliga torp och gårdar.
Denna samhällsutveckling sker i en tid som saknar statlig eller kommunal välfärd, med kort skolgång. Industrins arbetarrörelse kämpar för ökade rättigheter och rättvisa, alla har det knapert men alla borde få det bättre. Gemensamma insatser, såsom Folkets husföreningar och kooperativa handelsföreningar bildas under sent 1800-talet i Heestrand för att stärka samhället.
Det skrevs och fastställdes särskilt Reglemente och Ordningsstadgar för att befrämja allmän säkerhet, sedlighet och ordning vid stenhuggerierna i Svenneby församling. Reglementet omfattar 17 paragrafer och 17 ordningsstadgar. Dessa tar upp både moraliska och religiösa levnadsregler, bland annat försök till att hjälpa de ofta fattiga familjerna att hushålla med sina pengar genom att till exempel förbjuda spelande och supande. Men dom försöker också kontrollera så att arbetarrörelsen inte ska växa sig för stark. Bolagen, och politiker såg med viss oro på att arbetarrörelsen fick fäste, och skapade till exempel förbud mot att möten hölls i bolagens, eller andra officiella, byggnader. Även detta var en stark anledning till att ett Folkets hus byggs i nästan alla stenhuggarsamhällen.
Även de som inte aktivt arbetade i stenbrottet gjorde sitt för att öka sin egen inkomst och samhällets serviceutbud. I Heestrand startades det matlagning och syateljé, uthyrning av rum eller sängplats, mest till ensamstående stenhuggare. Så småningom kom pensionatverksamhet igång, bageri och andra affärer. Allt detta genom företagsamma kvinnor.
Sibirien är ett stenbrott som tydligt visar det tekniska och hantverksmässiga yrket. Samtidigt är det beläget på en plats som ger insikt i vilket slags landskap granitindustrin bedrevs i. Utsatt, kargt och hårt. Men havets vattenvägar var en förutsättning för att industrin kunde bedrivas. Och idag är platsen ett välanvänt rekreationsområde som bjuder både naturupplevelse med historisk omfattning.