Här kan du lyssna på Lysekils berättelse. Berättelsen finns även som text längst ner på sidan.
Lyssna på Lysekils berättelse
Här på kartan kan du se var det finns lämningar efter stenbrott i Lysekils kommun. Kartan är framtagen av Kulturlandskapet år 2022 inom projektet Den bohuslänska granitindustrin – kunskapsuppbyggnad och planeringsunderlag.
Stenbrytningen bedrevs i både liten och stor skala, av lokala entreprenörer och stora bolag med verksamhet på flera orter.
Spjösvik
En av de äldsta omnämnda stenbrotten är Spjösvik intill Norra Grundsund. Två storbrott, Brattås och Rössarne, ligger i området. I bergen runt storbrotten, ”Berga” kallat, bedrev Kullgrens granitbolag gatstenstillverkning i småbrott. Från Brattås gick spårvägar med rälsbundna vagnar som drog stenblocken till arbetsplatser för stenhuggarna, och sedan ner till hamnen för vidare transport. Det fanns en stor inomhuslokal ”Bracka”, och här bedrevs också ett privat grundat finstenhuggeri. Baracken i Spjösvik användes inte bara för stenhuggning. Här fick även de lokala fackföreningarna och nykterhetsrörelsen Blå band hålla sammankomster. Foto: Kulturlandskapet.
Norrkila
Flera, idag något mindre kända platser, har lämningar efter storskalig brytning över hela Lysekils kommun. På bilden syns storbrottet i Norrkila. Foto: Kulturlandskapet.
Häggvall
I Häggvall, i bergen ovanför Norrkila, ligger flertalet småbrott över ett stort område. Foto: Kulturlandskapet.
Hästkörare i Härnäset
Inte bara stenhuggare hade arbete i granitindustrin. Många, bönder till exempel, hade extra arbete med körning och lastning av granitvaror. Här en ung hästkörare, antagligen på Härnäset, som lastar gatsten. Fotograf: Johan Börjesson-Eld. Bohusläns museums fotosamling.
Hästkörare i Lysekil
Hästkörare lossar storgatsten vid Anderssons kaj i Lysekil. Vikarvets bohusmuseum.
Konservfabriken i Sjöbol
Konservfabriken i Sjöbol, där idag Preems raffinaderi ligger. På andra sidan vattnet syns Lahälla med sin enorma skrottipp ner i vattnet. Fotograf okänd. Lyse Folkets husförening.
Lahälla knottfabrik
Lahälla knottfabrik är den enda som står kvar idag av de åtminstone nio som funnits över Bohuslän. Fabriken byggdes under 1927-1928, och hade sex spaltmaskier. I knottfabriken står idag den enda kända intakta fallhammaren kvar, och stora delar av stenbrottet och området kring fabriken har fått stå orört sedan stenhuggeriet avslutades på 1960, 1970-talet. Platsen är därmed en unik miljö som visar flera delar av granitindustrins tillvägagångssätt och påverkan på landskapet. Foto: Kulturlandskapet.
Inne i knottfabriken
Fallhammare och knottnedkast inne i Lahälla knottfabrik. Foto: Kulturlandskapet.
Rixö fabrik
Fallhamrarna, med remdrift från taket, inne i fabriken i Rixö när det begav sig. I Rixö byggs den första fabriken 1906, med till slut 35 maskiner. 1912 anläggs en ytterligare fabrik i Valbodalen. Fotograf: Johan Börjesson-Eld. Bohusläns museums fotosamling.
Området kring Lahälla
Lahälla är ett av alla helt ur granitindustrin tillkomna kustsamhällen. Djuphamnen och granitbergen runt omkring ligger till grund för samhället Lahälla – last från hällen. Fotograf okänd. Stångenäs hembygdsförenings bildarkiv.
Härnäset
På Härnäset, vid Ingeröd, ligger ruinerna efter ytterligare en knottfabrik. Den byggdes antagligen 1929, och ett femtiotal arbetare var verksamma vid fabriken och dess stenbrott. Foto: Kulturlandskapet.
Carl Curman med badhuspersonal
Carl Curmans badhus med både varma och kalla bad lockade gäster från hela landet. Här är badhuspersonalen fotograferad 1861 tillsammans med Carl Curman, tredje från vänster. Fotograf: Carl Curman. Bohusläns museums fotosamling/Vikarvets bohusmuseum.
Badhusområdet i Lysekil
Bilden visar en vy över badhusområdet i Lysekil. Fotograf: Carl Curman. Bohusläns museums fotosamling/Vikarvets bohusmuseum.
Odling vid Badhusberget
På bilden syns en inhägnad odling i ett stenbrott på Badhusberget i Lysekil. I skydd av muren, byggd av skrotsten från stenbrottet, anlade stenhuggaren Johan August sin trädgård. Jorden samlade han in ur skrevor på berget runt omkring. Äppleträden frodades och hans skapelse var ett utflyktsmål, särskilt för den tidens badgäster i Lysekil. Fotograf: Dan Samuelsson. Bohusläns museums fotosamling.
Lysekils berättelse
De många hällristningslokalerna inom Granitkusten och alla forntida gravarna tyder på en tidig form av organiserande av landskapet, och nyttjande av resursen granit. Såväl medeltida som sentida kyrkor har byggts med material från närområdet, i detta fall granit. Grunder och källare vittnar om nyttjandet av graniten i skapandet av hus och hem. Trots att berget var magert för en bonde och räknades till utmarken innehöll det resurser – bränsle, torv och ljung, och byggmaterial.
Stenbrytningen i den södra delen av Bohusläns granitbälte utvecklas under 1800-talet, i samband med en militär upprustning och utbyggnad av försvarsverk och marinbaser. Samtidigt börjar kanaler, hamnar och städer byggas ut över hela landet. De tidigaste omnämnandet av en mer organiserad industriell stenbrytning i Lysekils kommun är i en länskungörelse från 1845. Här räknas stenhuggerier i Lysekil, Hjälmedal och Spjösvik upp.
Den stora expansionen av industrin sker kring förra sekelskiftet. I början av 1880-talet finns 18 st stenhuggerier i Sverige och år 1891 är siffran istället 86, med runt 3 800 arbetare. Tio år senare är antalet arbetsplatser inom stenindustrin 229 stycken, med över 11 000 arbetare. Hjälmedal, och senare Rixö, räknas till de stora arbetsplatserna inom Lysekils stenindustrin, men det var verkligen inte de enda stenbrotten i området. Bara i Brastad socken (där Hjälmedal och Rixö ligger) ska det ha funnits 60 st stenbrott kring förra sekelskiftet. Brastad socken hade även vid denna tid en befolkningsökning på 35%.
Industrin expanderar och utvecklas ständigt med bättre verktyg, nya arbetsroller och kraftigare hjälpmedel som till exempel tryckluften. Standardisering och effektivisering går hand i hand med industrialismens idéer, och eftersom stenbrytning och stenhuggning var ett hantverksarbete genomförs försök till fabrikstillverkning av industrins största vara – gatsten. Det första patentet på en spaltmaskin – en kilhammare som lyfts och faller med hjälp av remdrift – tas ut i Danmark i slutet av 1800-talet. Senare ansöker även Halmstads stenhuggeri om ett patent, och flera fabriker börjar anläggas i Sverige och Bohuslän under 1900-talets första hälft. Gatstenen – knotten – som tillverkas i fabrikerna får aldrig riktigt ett övertag och slår ut handtillverkad gatsten. Men de hade fortsatt en roll, bland annat i Rixö. Alla knott-fabriker har med tiden rivits – förutom den i Lahälla som idag ingår i en unik miljö som visar flera delar av granitindustrins arbetssätt.
Granitindustrin gav arbete och var med och formade befolkningsförflyttning och skapandet av helt nya orter. Dessutom har den spelat en stor roll i framväxten av ett socialt och demokratiskt samhälle – både i Bohuslän och Sverige.
Industrisamhället Sverige får en ny samhällsklass i arbetare och industrihantverkare. Arbetarrörelsens krav och kamp för bättre arbetsförhållande skapar så småningom våra första semesterlagar. Industrin i stort har även skapat en ny välbemedlad klass, utan ärvda titlar men som istället tjänat sin förmögenhet på företagande. Dessa två samhällsklasser – om än på olika nivåer – är de första turisterna och sommargästerna i Bohuslän. De många fiskelägena och djuphamnar från både sill- och granitindustrin lämpar sig väl för ångbåtstrafik i ett annars väglöst land. Kusten blir mer och mer besökt, och turism blir en ytterligare näring.
Badhusverksamheten betydde mycket för grundandet av staden Lysekil. Tidens tro på hälsoeffekterna, badläkare som bland annat Carl Curman, och inte minst Calla Curman har alla spelat en viktig roll för framväxten av turistnäringen i Bohuslän.
Calla (Lundström) växer upp i ett hem med familj, och gäster, ur de övre samhällsklasserna. Hennes far var en stor industriman och familjen var kulturellt intresserad och musik, teater och konst var en del av hennes uppfostran. I paret Carl och Calla Curmans hem hölls ofta omtalade bjudningar med gäster ur dåtidens kulturelit, konstnärer, musiker och diktare. Hon är omtalad att ha haft en stor social kompetens, och levde därför ofta mitt i händelsernas centrum. I hennes närmaste umgängeskrets fanns framför allt kvinnor från samhällets övre skikt med någorlunda inflytande, som kämpade för ett förbättrande av kvinnors situation i samhället och möjlighet till utbildning. Dessa kvinnor ledde också kampen för att höja folkbildningen generellt i landet. Hennes sociala färdigheter, och kända nätverk, var en viktig grund i att badhusverksamheten och besöksnäringen i och kring Lysekil blir omtalat och får spridning.
Precis som Calla Curman vurmade för att bevara det bohuslänska landskapet och spåren från förr, måste vi idag lägga till den industriella epokens lämningar som något att bevara och vårda för framtiden.