Här kan du lyssna på Krokstrands berättelse.
Du kan även läsa berättelsen längre ner på sidan.
Krokstrands berättelse
Stenbrotten
Längs den nordliga bergväggen i Krokstrand syns storbrott. I bergen runt Krokstrand, och Björneröd norr om Krokstrand, ända ner till änden av Idefjorden vid Flöghult duggar stenbrotten tätt.
Stenbrotten
Längs den nordliga bergväggen i Krokstrand syns storbrott. I bergen runt Krokstrand, och Björneröd norr om Krokstrand, ända ner till änden av Idefjorden vid Flöghult duggar stenbrotten tätt.
Infrastruktur
En unik bild över tre generationer från stenhuggarsamhället Krokstrand. Transport inom stenbrotten och till upplags- och lastplatser gjordes med häst och olika kärror för olika ändamål. I bakgrunden syns Telegrafen i Krokstrand. Den första telefonlinjen drogs över fjorden för stenindustrins behov. N S Beer, som bedrev verksamhet på bägge sidor, ägde huset.
Hamnen
Vy över Krokstrand med enorma mängder gatsten upplagda kring hamnplan. Själva stenhuggningen – alltså bearbetning av granit ner till färdig produkt – skedde oftast vid ordnade arbetsplatser på hamnplanen, i form av uppställda huggbås, dit stenblock från stenbrotten fraktats. Det var inte bara gatsten som tillverkades, vinterbilden visar ett upplag av finsten som producerats, kanske till en byggnad, redo för lastning.
Hamnen
Vy över Krokstrand med enorma mängder gatsten upplagda kring hamnplan. Själva stenhuggningen – alltså bearbetning av granit ner till färdig produkt – skedde oftast vid ordnade arbetsplatser på hamnplanen, i form av uppställda huggbås, dit stenblock från stenbrotten fraktats. Det var inte bara gatsten som tillverkades, vinterbilden visar ett upplag av finsten som producerats, kanske till en byggnad, redo för lastning.
Hamnen
Vy över Krokstrand med enorma mängder gatsten upplagda kring hamnplan. Själva stenhuggningen – alltså bearbetning av granit ner till färdig produkt – skedde oftast vid ordnade arbetsplatser på hamnplanen, i form av uppställda huggbås, dit stenblock från stenbrotten fraktats. Det var inte bara gatsten som tillverkades, vinterbilden visar ett upplag av finsten som producerats, kanske till en byggnad, redo för lastning.
Hamnen
Vy över Krokstrand med enorma mängder gatsten upplagda kring hamnplan. Själva stenhuggningen – alltså bearbetning av granit ner till färdig produkt – skedde oftast vid ordnade arbetsplatser på hamnplanen, i form av uppställda huggbås, dit stenblock från stenbrotten fraktats. Det var inte bara gatsten som tillverkades, vinterbilden visar ett upplag av finsten som producerats, kanske till en byggnad, redo för lastning.
Organisering
Standar från stenindustrins glansdagar, både från Folkets hus och Björneröds fackförening som ännu vajar i Krokstrand. När Folkets hus byggdes i stenhuggarsamhället gav det en lokal till olika verksamheter som inte kunde eller fick bedrivas i offentliga eller bolagsägda byggnader. Som hyresgäster i Krokstrands Folkets hus fanns: Björneröds Stenh. Fackf. No 41, Krokens Stenh. Fackförening No 91, Krokstrands Lokala Samorganisation, Krokstrands Arbetarkommun, Logen Granitklippan No 2580, Logen Krokstrands Wäl av N O V, Krokstrands Frisinnade Förening, Kvinnliga rösträttsföreningen. Huset inhyste också: understödskassa, läkarmottagning, barnbespisning, skola, begravningskassa, sjukkassa, folkbibliotek, hälsovårdsnämnd, idrottsförening, studiecirklar, municipalnämnd, konsumtionsföreningen och pensionsnämnden. Dessutom var det en nöjeslokal, för fester och föreställningar.
Organisering
Standar från stenindustrins glansdagar, både från Folkets hus och Björneröds fackförening som ännu vajar i Krokstrand. När Folkets hus byggdes i stenhuggarsamhället gav det en lokal till olika verksamheter som inte kunde eller fick bedrivas i offentliga eller bolagsägda byggnader.
Organisering
Standar från stenindustrins glansdagar, både från Folkets hus och Björneröds fackförening som ännu vajar i Krokstrand. När Folkets hus byggdes i stenhuggarsamhället gav det en lokal till olika verksamheter som inte kunde eller fick bedrivas i offentliga eller bolagsägda byggnader.
Nya vågen
Krokstrand fylldes på med nya människor i samband med ”gröna vågen” under 1970- och 80-talen. På flera håll sker en utflyttning från stad till landsbygd och till Krokstrand flyttade ett tjugo- trettiotal familjer, där de gamla stenhuggarhusen kunde köpas till låga priser. En del av bolagshusen framförallt var väldigt nedgångna. Folkets hus fick ett lyft när gamla och nya krafter möttes. Nya samlingspunkter och arrangemang skapas. På fotot sitter publiken och spanar på drakar som svävar över Krokstrand under en festlighet i början på 1980-talet.
Nya vågen
Krokstrand fylldes på med nya människor i samband med ”gröna vågen” under 1970- och 80-talen. På flera håll sker en utflyttning från stad till landsbygd och till Krokstrand flyttade ett tjugo- trettiotal familjer, där de gamla stenhuggarhusen kunde köpas till låga priser. En del av bolagshusen framförallt var väldigt nedgångna. Folkets hus fick ett lyft när gamla och nya krafter möttes. Nya samlingspunkter och arrangemang skapas. På fotot sitter publiken och spanar på drakar som svävar över Krokstrand under en festlighet i början på 1980-talet.
Idefjordsvallen
Under 1930-talet gjorde staten stödbeställningar för att hålla arbetslösa stenhuggare sysselsatta. Stenläktaren är ett monument från den tiden eftersom den byggdes som nödhjälpsarbete. Läktaren tar en publik på 500 personer. De som använde fotbollsplanen var bland annat Krokstrands damlag, här fotograferade i början av 1930-talet på grusplanen som fanns innan vallen kom på plats.
Idefjordsvallen
Under 1930-talet gjorde staten stödbeställningar för att hålla arbetslösa stenhuggare sysselsatta. Stenläktaren är ett monument från den tiden eftersom den byggdes som nödhjälpsarbete. Läktaren tar en publik på 500 personer. De som använde fotbollsplanen var bland annat Krokstrands damlag, här fotograferade i början av 1930-talet på grusplanen som fanns innan vallen kom på plats.
Idefjordsvallen
Under 1930-talet gjorde staten stödbeställningar för att hålla arbetslösa stenhuggare sysselsatta. Stenläktaren är ett monument från den tiden eftersom den byggdes som nödhjälpsarbete. Läktaren tar en publik på 500 personer. De som använde fotbollsplanen var bland annat Krokstrands damlag, här fotograferade i början av 1930-talet på grusplanen som fanns innan vallen kom på plats.
Kranen
För några år sedan reste ”krankramarna” den gamla stenkranen igen i hamnen. Som ett monument över Krokstrands industri- och kulturhistoria.
Kranen
För några år sedan reste ”krankramarna” den gamla stenkranen igen i hamnen. Som ett monument över Krokstrands industri- och kulturhistoria.
Dans
Dansbana, rotunda, var ett vanligt inslag i byar och samhällen på landsbygden. Så också i Krokstrand. Som en koppling till samhällets nöjeslokaler, och med historien om att tangon en gång i tiden landat i Krokstrand med fartyg från Argentina, startades 1999 den första tangofestivalen/Krokstrandsfestivalen. Festivalen pågick årligen i 14 år. Därefter följde stenhuggarfestivaler och musikfestivaler.
Dans
Dansbana, rotunda, var ett vanligt inslag i byar och samhällen på landsbygden. Så också i Krokstrand. Som en koppling till samhällets nöjeslokaler, och med historien om att tangon en gång i tiden landat i Krokstrand med fartyg från Argentina, startades 1999 den första tangofestivalen/Krokstrandsfestivalen. Festivalen pågick årligen i 14 år. Därefter följde stenhuggarfestivaler och musikfestivaler.
Bohusläns högsta berg
Björnerödspiggen – Bohusläns högsta berg – är 222 m högt, med ett stort röse från bronsåldern på toppen. Röset är ca 20-22 meter i diameter.
Krokstrands berättelse
Krokstrand är en av Granitkustens nordligaste utposter i Sverige. Idefjorden omnämns ofta som nordlig gräns för granitbältet, mellan Stångehuvud och Idefjorden brukar det heta. Men det är ju inte den geologiska gränsen. Vatten, vind och berggrund påverkas ju inte av mänskliga påfund som gränser och territoriala indelningar, utan både granitbältet, och Granitkusten sträcker sig vidare in i Norge.
Vad Krokstrand, och Idefjorden, istället är en unik, på gränsen till sagolik plats. Här finns så många berättelser. Det finns en för varje plats, händelse och person som levt här, och ytterligare en från varje person som tar sig an att berätta den.
När du sitter på berättarbänken. Vad tänker du när du ser ut över fjorden? Känner den 900 miljoner år gamla graniten du sitter på? Vad dyker upp för berättelse i ditt huvud?
Ser du kanske en hand som saknar ett finger? Med valkar, väderbiten, rynkig? Ser du samma hand som håller och svingar hammaren över mejseln, gatstenen och putstunnan?
Ser du kanske den barnrika familjen, som bara ägde ett par skor så barnen fick turas om vem som skulle gå till skolan?
Ser du någon av kvinnorna i Krokstrand som i 60-års åldern stolt och nervöst går till valurnan för första gången, när det äntligen införts kvinnlig rösträtt i Sverige?
Eller ser du skutor ligga i fjorden och vid stenkajen – redo att lastas med granit och skeppa ut den i världen? Känner du kanske nya dofter, hör nya språk och melodier eka över fjorden?
Eller hör du barnens skratt, skrik och plask när dom efter arbetsdagens slut fick lov att använda kranen i hamnen som hopptorn?
Kanske ger bergväggarna runt om dig en känsla av forntid, istid, urtid?
Forntidens människor använde vattendragen att ta sig långt in i land. Bergen som utsiktsplats – och för att ta sikte på – förstås i röset på Bohusläns högsta punkt Björnerödspiggen.
De frodiga små enheterna mellan de stupande bergen bebos, och det rika havet har livnärt generationer. Bergväggarna och -hällarna däremot var ofta inte till mycket värde för bönderna, förutom till betesdrift. Därför var det ofta ingen som motsatte sig att bolag ville arrendera eller köpa marken. Det finns dessutom berättelser om att i norra Bohuslän, där bolagen etablerar sig några årtionden senare än i de södra delarna, visste markägarna hur mycket bolagen kunde tjäna på granitindustrin – och tog skäligt betalt för brytningsrätten. Till skillnad från vissa fall vid industrins start kring 1850, då markägarna fick betalt – men inte i den utsträckning som dom borde med tanke på förtjänsten bolagen gjorde.
Gårdarnas marker omvandlas till industriort. På Björneröds ägor, något norr om Krokstrand, är bolag verksamma från år 1872 och på gården Kroken från år 1879. Här anläggs flera storbrott, och på bergknallar och uppe på höjderna förekommer också småbrott där stenhuggare kan stå och arbeta lite friare – både arbetstidsmässigt och lönemässigt – än i storbrotten. Däremot kunde säkerheten vid det lite mer organiserade storbrotten vara lite bättre. Inte arbetsmiljön kanske, men tryggheten i fasta arbetstider, löner och arbetsroller. Här fanns också en större maskinpark som underlättade vissa moment som lyft och borrning.
I Krokstrand startar alltså stenbrytning i industriell form runt 1870. I och med industrins etablering grundas här också ett samhälle. Merparten av bebyggelsen i Krokstrand tillkom under perioden 1880 till 1930, de åren som industrin är som störst. Municipalsamhället Krokstrand organiserar folket på flera sätt.
Fackföreningar för stenindustriarbetare startas i Krokstrand och Björneröd 1898, och samma år startas även en Folkets husförening. I norra Bohuslän är Folkets hus ett säkert tecken på att det funnits stenhuggare på orten. Krokstrands Folkets hus står klart redan 1902, och är det första som byggs för just det ändamålet i Bohuslän, och som dessutom fortsatt är föreningsägt och används som Folkets hus. Här kunde fria möten hållas, och föreningar, tankar och idéer bildas. Hit kom bland annat Kata Dahlström, en känd agitator för kvinnlig rösträtt, på sin resa genom industrisverige för att få folk att förstå vikten av en allmän och lika rösträtt, och för att få kvinnorna att förstå sin makt som röstägare i kampen mot den orättvisa fördelningen av röster där den som var rikare hade fler än den som var fattig.
När industrin mattas av och tar slut i Krokstrand på 1970-talet står mycket öde, och överges. Nya människor ser potentialen i platsen och samhället. Det flyttar in nya familjer och startas nya näringar. Naturens begivenhet längs Idefjorden – blandningen mellan det karga och det lummiga – lockar och göder samhället och invånarna oberoende av vad deras huvudnäring består i.
Krokstrand är fullt av kulturhistoria, för detta har området också blivit ett riksintresse – en angelägenhet för oss alla. Hundra år av en och samma industri har gett lämningar och spår, både fysiska men också samhälleliga. Granitindustriell historia ingår i ett bredare kulturhistoriskt sammanhang som utgörs av den tidiga industrialismen och skapandet av det moderna samhället, med arbetarrörelse, rösträttskamp, samarbete och välfärd. Något som tydligt märks i berättelserna från Krokstrand.