Här kan du lyssna på Hällevadsholms berättelse. Berättelsen finns även som text längst ner på sidan.
Lyssna på berättelsen om Hällevadsholm
Kartan visar granitens geologiska utbredning, i det gråa fältet. Hällevadsholm ligger längs den östra kanten av granitberggrunden, och granit förekommer här i form av en ö omgiven av berggrund bestående av andra stensorter. Prickarna i kartan anger var det finns lämningar efter granitindustrin i form av stenbrott.
Källa: Kulturlandskapet
Bohusgranit
Geologiskt är Bohusgraniten en av Sveriges yngsta graniter, och det är olika sammansättningar av mineraler som skapar dess olika färgnyanser. Den blågrå, täta graniten kring Hällevadsholm och Rabbalshede kallas för ”Rabbalsgranit”, eller ”silvergranit”. Foto: Kulturlandskapet.
Här ses ett hästspann med sex hästar förspända en specialtillverkad kärra. Dessa vagnar krävdes för att köra de stora blocken granit från stenbrotten till järnvägen för vidare transport till England, där de bearbetades och polerades till pappersvalsar åt tidningstryckerier. Något som den täta, jämna, gråa graniten lämpade sig särskilt bra till. Fotograf okänd. Arkiv: Yvonne Anderssons samling, Hamburgsunds bildarkiv.
Bohusbanan
Ett fantastiskt kolorerat foto på Hällevadsholms stationsbyggnad, människor på perrongen och persontåg samt lastvagnar. Foton är från strax efter invigningen 1903, någon gång på (19)00-talet. Stationshuset, tillika alla andra längs Bohusbanan, ritades av SJ:s chefsarkitekt Folke Zetterwall. Fotograf: okänd. Arkiv: Järnvägsmuseet och de transporthistoriska samlingarna.
Samhället
Flygfoto över Hällevadsholm, Koltorpsjön och tågstationen. Centralt stenbrott ligger i berget ovanför hyreshuset till vänster i bild. Kallat Hotellberget, idag Falkens väg. Foto: G. AB Flygtrafik Bengtsfors 1960. Arkiv: Bohusläns museums fotosamling.
Stenbrottslämningar
På en stenbrottsvägg ovanför hyreshusen på Falkens väg har senare tiders kultur satt sina spår. Foto: Kulturlandskapet.
Del av stenbrottet ovanför hyreshusen på Falkens väg, som idag ingår i de boendes miljön och bakgård. Foto: Kulturlandskapet.
Lämningar efter stenbrytning i Kvarndalen. Ett block, klyvt med hjälp av rundkilar. Märkena syns i kanten på båda delarna av blocket. Den blågrå färgen på graniten i området syns tydligt på bilden över stenbrottet. Både i bergväggen och i skrotstenen nedanför stenbrottet. Foto: Kulturlandskapet.
Lämningar efter stenbrytning i Kvarndalen. Ett block, klyvt med hjälp av rundkilar. Märkena syns i kanten på båda delarna av blocket. Den blågrå färgen på graniten i området syns tydligt på bilden över stenbrottet. Både i bergväggen och i skrotstenen nedanför stenbrottet. Foto: Kulturlandskapet.
Ett småbrott i Klevbergen, med utsikt över Hällevadsholms gårds ägor. Här stod stenhuggaren och högg loss ett block och bearbetade på plats. Stenskärvorna på arbetsplatsen visar tydligt att här stått en stenhuggare och putsat graniten till mindre och mindre bitar. Sedan kördes den färdiga stenen ner till lastplats med häst och kärra. Foto: Kulturlandskapet.
Ett av småbrotten i Klevberget precis ovanför stickspåret och lastkajen. Rester av lastkajen syns än idag där järnvägen går in i den sprängda klevan genom berget strax norr om Hällevadsholm. Foto: Kulturlandskapet.
Ett av småbrotten i Klevberget precis ovanför stickspåret och lastkajen. Rester av lastkajen syns än idag där järnvägen går in i den sprängda klevan genom berget strax norr om Hällevadsholm. Foto: Kulturlandskapet.
Sydost om Alnässjön finns lämningar efter ett storbrott, som varit i bruk långt in i modern tid. Graniten här går nästan mot en blåsvart ton. Av det kvarvarande stenmaterialet kan det ses att kantsten, som lades längs gatstensläggningar – men även asfalterade ytor och vägar, huggits fram i detta stenbrott. Foto: Kulturlandskapet.
Sydost om Alnässjön finns lämningar efter ett storbrott, som varit i bruk långt in i modern tid. Graniten här går nästan mot en blåsvart ton. Av det kvarvarande stenmaterialet kan det ses att kantsten, som lades längs gatstensläggningar – men även asfalterade ytor och vägar, huggits fram i detta stenbrott. Foto: Kulturlandskapet.
Monument i sten
Under den historiska industriepoken höggs flertalet utsmyckningar och konstverk av bohusgranit. En vanlig produkt var också gravstenar. Tidigare versioner av resta stenar och monument är bland annat gravfältet Stenehed, med de nio resta stenarna. Här är ett vykort med motiv från stensättningen på Stenehed. Tryckt på kortet står: ”Gammal stensättning å gården Stenehed. Svarteborg socken. (Bohuslän). Förlag: Axel Arvidsson, Hällevadsholm.” Fotograf okänd. Bohusläns museums fotosamling.
En tidig selfie från 1920-talet, där fotografen Oscar Färdig ställt sig bredvid en av de resta stenarna i Steneheds stensättning. Fotograf: Oscar Färdig. Bohusläns museums fotosamling.
Andra monument i sten är över Hällevadsholms-sonen Thomas Thorild. Centralt i Hällevadsholms ligger Thomas Thorildsplatsen, med stenkonstverk skapade av Lukas Arons och StoneZone. Thorildsstenen på bilden restes 1928 intill Thorilds födelseplats, gården Blåsupp. Fotograf: Axel Arvidsson. Ur: Anders Hedvalls vykortsamling. Arkiv: Bohusläns museums fotosamling.
Hällevadsholms berättelse
Före 1855 fanns inte namnet Hällevadsholm. Omkring år 1900 låg bara några småhus i trakten, utöver gårdarna här runt Svarteborg kyrka. Vägen mellan Uddevalla och Strömstad gick genom inlandet, förbi Svarteborg, längs den fanns det tre handelsbodar i området. Bohusbanan som kom 1903 gjorde det möjligt, och nödvändigt, för en ökning av boende och verksamheter i det nya samhället som växer fram runt järnvägsstationen. Affärer flyttade hit, en skola byggs och fler och fler verksamheter tillkommer. I stationshuset startade också en poststation, och här anläggs ett banvallsområde med stickspår och lastkaj.
Granitindustrins etablering längs Bohusbanan, kring 1906–1907, ger samhällets expansion ytterligare en knuff, inte minst genom inflyttning av fler människor. Under 1920-talet fylls samhället på med ytterligare, och för tiden moderna, verksamheter. Bilstation – som senare utvecklas till taxiverksamhet, lokalkontor för bank, bageri, kafé, lägenhetsbebyggelse – hyreshus för arbetande inom de olika industrierna och affärsverksamheterna på orten. Skrädderi, hotell, kvarn, smedja, såg och trävaruaffär är några exempel. Längre fram startas också andelsmejeri för mjölkbönderna runt omkring. Det finns en cykel-, radio-, tv- och skoaffär. Dessutom utvecklas industrin med tiden, och när stenbrytningen avtar startar ett cementgjuteri – det nya materialet som till viss del tar över granitens roll inom bygg- och anläggningsbranschen. Här låg även bilverkstad, snickeriverkstad, syfabrik och längre fram såklart även pizzeria. Hästkörarnas roll under stenindustrin kan också sägas leva kvar i dom lastbilsåkerier som bedrivs med säte i Hällevadsholm under senare tid.
Bohusbanans tillkomst, ihop med att bergen visar sig bestå av granit av bra kvalitet, inte bara det utan också attraktiv utifrån sin färg, är avgörande för att stenbrott tas upp kring Hällevadsholm.
På Klevberget norr om Hällevadsholm och i berget ovanför hyreshusen på Falkens väg – det så kallade Hotellberget – fanns stenbrott. I Kvarndalen intill samhället drev Wilhelm Olsson, sonen Gösta Olsson och Oscar Hermansson stenbrott. Efter första världskriget startar stenbrytning vid Alnässjön när Karl Andersson (Anderssons Stenprodukter) tar upp storbrott. Industrin lever kvar länge på orten i och med stensågarnas verksamhet ända fram till 1970-talet. Inte minst är det den attraktiva färgen på Rabbalshedegranit som sågarna arbetar med att ta fram gravstenar och skivor till inredning utav.
Det stora bolaget Kullgrens Enka AB, och även Vegarde från norska sidan ska också ha varit aktiva i området, men deras verksamhet går ner under 1930-talets ekonomiska kris, något som påverkar de anställda här i området. Det är några bolag, med bland annat Kullgrens i spetsen, som överlever krisen och växer sig stora genom att köpa upp eller tar över stenbrott och företag och bolag över hela Bohuslän. Därför är det också dom som generellt bedriver verksamhet längst under stenindustrins historiska epok. Därför är det också dom som ofta finns kvar i folkminnet, då dom som arbetade i slutet av industrin – och som har kunnat berätta om sitt arbete och liv för efterlevande – oftast var anställda av just dessa bolag. I Hällevadsholm har vi däremot en annan historieskrivning. Stenbrytning bedrevs här till störst del av lokala företag, som också fortsatte vara de som bedriver stenbrott och stenindustri här – och är fortsatt än idag.
På 1940-talet utfördes en nykartering av Sveriges granitområden och norra Bohuslän indelades i ett antal distrikt. Rabbalshede/Hällevadsholm bildade ett eget distrikt, framför allt på grund av förekomsten av den blå eller blågrå så kallade Rabbalshedegraniten just här.
Granit har haft många användningsområden. Kvarn- och trappstenar till gårdarna i Bohuslän, gatsten och kantsten längs vägar och i städer. Pappersvalsarna till England som bröts särskilt av graniten just härifrån. Gravstenar och monument, statyer och fasadutsmyckningar.
Redan för tusentals år sedan nyttjades graniten av människor. För att markera ut något, skapa en miljö, markera ut något. Monumentala lämningar i form av gravhögarna på bergen längs kusten och vattendrag, gravfält med stensättningar, runstenar, domarringar och andra stenformationer. Monument som vi idag kanske inte exakt vet vad de stod för – men att något avsetts att manifesteras kan vi anta. Ett nära exempel är gravfältet på Stenehed strax utanför Hällevadsholm. Gravfältet består bland annat av gravhögar, stensättning, rester av en domarring och en skeppssättning, där det idag står kvar nio stycken stora, resta stenar i en rad.
Dagens offentliga konst kan koppla ihop dessa tankar – från en dåtid med nutidens. Att resa ett monument och stenar över någon, utsmycka vår omgivning eller för att markera en plats osv. Helt enkelt manifestera något.
StoneZone – den konstnärliga mötesplatsen i Hällevadsholm – samlar konstnärer från hela världen med natursten som gemensam nämnare. Deras verksamhet består till stor del i att smycka ut vår miljö – också särskilt med materialet sten. StoneZone och aktörer inom stenkonst håller liv i både traditionen att resa monument, manifestera händelser, personer och platser. Men också i hantverket, materialet och industrin kopplad till den bohuslänska graniten.
De senaste årtiondena i Hällevadsholm har gått vidare i samma spår. Verksamheter och människor har kommit och gått. När E6:an drogs om och inte längre gick genom samhället drabbade det i viss mån Hällevadsholm negativt eftersom färre människor rör sig förbi och nyttjar verksamheterna på orten. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är den bredare och rakare E:6an däremot en klar förbättring då det fick bort den tunga trafiken från de slingrande bohuslänska småvägarna. Något som däremot levt kvar i samhället oavsett yttre omständigheter är föreningsrörelsen. Hällevadsholms idrottsförening med flera årtionden på nacken är fortsatt aktiv och tillför samhället. Även Folkets hus – en rest från stenindustrin och arbetarrörelsens tidevarv – är fortfarande en samlingsplats i samhället och än idag föreningsdrivet.