Lyssna på granitkustens berättelse
Den geologiska berättelsen
Från Lysekil i söder till Fredrikstad i Norge, längs kusten och in en bit i landet består urberget av granit. Bohusgranit är en magmatisk bergart som skapades för omkring 900 miljoner år sedan. När magman stelnade bildades skikten och färgerna som är unika för just denna bergart. Inlandsisens framfart har skrapat spår och bildat jättegrytor. Ytan har påverkats av regn, vind, sol, is och vågor. Den har slipats till släta klipphällar och skrapats till skrovliga stenblock.
Berättelsen om de äldsta mänskliga avtrycken i graniten
På granitens hällar, små uppstickande öar och stora stenblock finner vi de äldsta spåren efter människans händer i graniten. Hällbilder – ristade, eller egentligen knackade – av bronsålderns människor. Bildvärlden visar båtar, människor, djur och figurer vi inte längre vet vad de föreställer. På grund av landhöjningen sen den senaste istiden är hällbilderna idag placerade i ett inland, medan när dom höggs in befann sig i ett skärgårdslandskap. Vid ungefär samma tid har människorna lagt upp lös sten i stora rösen på bergen längs kusten, för att markera ut gravar som syns på långt håll över vattnet.
Bohusläns berättelse
Landskapet inom granitkusten är starkt förknippat med havet. Havet innebar möjlighet att färdas – långt. Det gav föda och det bergiga landskapet läar från havets vindar och stormar. I det historiska kustlandet levde människan av och vid havet – inte minst under sillperioderna som gav ett tillfälligt överflöd och rikedom. Dom anlägger fiskelägen och hamnar, fiskar, föder upp boskap på de karga bergen och odlar i de bördiga dalsänkorna.
Byggnadsmaterialets berättelse
Människan har alltid varit uppfinningsrik och duktig på att nyttja de resurser som finns runt omkring. Sten som byggnadsmaterial har alltid använts där det funnits tillgängligt. Till gravrösen, husgrunder, kyrkor, broar och fästningar har sten tagits ofta så nära som möjligt ifrån. Kunskapen om att klyva och bearbeta sten och berg är gammal.
I takt med samhällsutvecklingen, urbaniseringen och industrialiseringen börjar graniten att bearbetas i en annan skala. Nu behövs sten till vägar, fabriker, hus i städer och till hamnar, kanaler och slussar. Rätten att ta sten i utmarkerna som hade litet värde för ägarna – oftast bönder – arrenderas eller säljs till människor som inser att här finns möjlighet att tjäna pengar på att bryta granit i en mer ordnad form.
Industrins berättelse
Brytningen av bohusgranit startar som en slags proto-industri. Med det menas att ett bolag står med råmaterial till arbetare, som får betalt för det den producerar men att arbetet utförs på egna premisser. Stenhuggarna i småbrott längs västkusten har därför ibland kallat sig för ”bergens fria söner”. Stenhuggare fostras i generation efter generation med kunskap om att läsa berget och få den hårda graniten att delas och formas med hammare, mejsel, kilar och borr. Men det kunde vara ett slitigt och osäkert arbete i bergen. Du fick bara betalt för det du producerade och arvodet var lågt. Det fanns heller ingen säkerhet eller trygghet vid sjukdom eller dåligt väder, eller när beställningar uteblev. Ur detta steg en arbetarrörelse med fackförening, sjukkassa och möjlighet till gemensamma insatser som strejker för att förbättra förhållanden
Kring förra sekelskiftet stod industrin och utvecklingen av Sverige och Europa på topp. Det byggs och produceras för fullt. Även i Bohuslän märks detta, och fler och större bolag startar för att möta den ökade efterfrågan och de större beställningarna. Lastbåtar och den nybyggda järnvägen tar den bohuslänska graniten vidare till städer och gator och långt ut i världen. För Bohuslän betyder det fler arbeten, större och större stenbrott. En utveckling, standardisering och effektivisering sker också löpande inom granitindustrin. Nya metoder, verktyg och arbetsmoment bryter mer och mer sten ur berget.
Stenhuggarsamhället berättelse
När stenbrotten blir större och kräver mer arbetskraft medför det ett behov av bostäder. Service och nöjen. Kring stenbrotten och hamnarna utvecklades samhällen, helt nya etableringar eller utbyggnader av små fisklägen och gårdar. Arbetarfamiljerna i stenhuggarsamhällena hade det relativt bra när det fanns tillgängligt lönearbete. I början av denna industriepok fanns inte någon utvecklad välfärd, men i stenhuggarsamhällena fanns däremot samarbetsvilja. Alla ville att alla skulle få det bättre. Gemensamhetssatsningar som Folkets hus med slokaler för bakning, tvätt och underhållning, barnbespisningar och föreningar med syfte att utföra förbättringar på plats gör insatser som förbättrar vardagen.
Berättelsen om en ny näring
Under första delen av 1900-talet drabbas granitindustrin av världshändelser i omgångar. Världskrig och ekonomiska kriser. Arbetet hamnar till och från på paus, och många får flytta på sig och byta yrke för att överleva. Men efterfrågan och behovet av produkter i bohusgranit – gatsten, byggnadssten, gravstenar – finns kvar och industrin fortsätter in i senare hälften av 1900-talet, även om stenbrotten och även bolagen blir färre så blir dom som är kvar samtidigt större.
Under 1930- och 40-talen kommer nya semesterlagar, som gör Bohuslän attraktivt för en ny skara människor – turister, sommarboende, båtsemestrare och badgäster.
Insatser görs för att bevara orörda granithällar för rekreation och för framtiden, och naturen börjar sakta ta tillbaka övergivna stenbrott. När industrin i stor skala försvinner kring 1960- och 70-talen är många av stenhuggarsamhällena istället sommarparadis för nya generationer.
Kulturens och kulturarvens berättelse
Hugget i sten. Det brukar sägas om något som är bestämt och inte är möjligt att ändra. Granitkustens historia kan sägas, både bildligt och bokstavligt talat, är huggen i sten. Urberget ligger där. Hällbilderna är för evigt inknackade, stenbrotten och märken efter verktyg och redskap är tydliga permanenta spår. Landskapet har länge varit en inspiration för konst och kultur. Det har avbildats, besjungits och varit skådeplats för olika sorters berättelser.
Något som däremot är föränderligt är människans sätt att använda sig av graniten. Industrins död medförde att stenbrotten återigen blev en del av Bohusläns natur. Att njuta av och leva vid. Nya uttryck, ljud och bilder, konst och teater, framställs idag inom Granitkusten. Samtidigt har vi spåren av de gamla sätten kvar. Kultur som utövas i vårt kulturarv.