Här kan du lyssna på Granitkustens berättelse. Berättelsen finns även som text längst ner på sidan.
Lyssna på granitkustens berättelse
Den geologiska berättelsen
Från Lysekil i söder till Fredrikstad i Norge, längs kusten och in en bit i landet består urberget av granit. Bohusgranit är en magmatisk bergart som skapades för omkring 900 miljoner år sedan. När magman stelnade bildades skikten och färgerna som är unika för just denna bergart. Inlandsisens framfart har skrapat spår och bildat jättegrytor. Ytan har påverkats av regn, vind, sol, is och vågor. Den har slipats till släta klipphällar och skrapats till skrovliga stenblock.
Berättelsen om de äldsta mänskliga avtrycken i graniten
På granitens hällar, små uppstickande öar och stora stenblock finner vi de äldsta spåren efter människans händer i graniten. Hällbilder – ristade, eller egentligen knackade – av bronsålderns människor. Bildvärlden visar båtar, människor, djur och figurer vi inte längre vet vad de föreställer. På grund av landhöjningen sen den senaste istiden är hällbilderna idag placerade i ett inland, medan när dom höggs in befann sig i ett skärgårdslandskap. Vid ungefär samma tid har människorna lagt upp lös sten i stora rösen på bergen längs kusten, för att markera ut gravar som syns på långt håll över vattnet.
Svarteborg 9_1, mot NV
Klassisk miljö och plats för hällristning, längs den samtida stranden – idag långt in i landet. Här i Svarteborgs socken. En del hällristningar är, som här, tätt ristade medan andra förekommer mer enskilt. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Klassisk miljö och plats för hällristning, längs den samtida stranden – idag långt in i landet. Här i Svarteborgs socken. En del hällristningar är, som här, tätt ristade medan andra förekommer mer enskilt. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
IMGP2778
Ett av motiven från Åbyhällen, vid Nordens ark. Här har ristningarna imålats med röd färg för att lättare kunna ses. Foto: Privat.
Brastad 123_1, yta B
Hällristningar som är kvar vid stenbrottet på Rixö. Ett antal ristningar har på grund av stenbrottets utvidgning sprängts bort. Motiv som är kvar går ända ut till brottytan. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hällristningar som är kvar vid stenbrottet på Rixö. Ett antal ristningar har på grund av stenbrottets utvidgning sprängts bort. Motiv som är kvar går ända ut till brottytan. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
Lommeland 57_1, stenbrottet
Även i Strömstad finns ritsningar som hamnat inom sentida stenbrott, här i Lommelanda socken. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
Bohusläns berättelse
Landskapet inom granitkusten är starkt förknippat med havet. Havet innebar möjlighet att färdas – långt. Det gav föda och det bergiga landskapet läar från havets vindar och stormar. I det historiska kustlandet levde människan av och vid havet – inte minst under sillperioderna som gav ett tillfälligt överflöd och rikedom. Dom anlägger fiskelägen och hamnar, fiskar, föder upp boskap på de karga bergen och odlar i de bördiga dalsänkorna.
UMFA53110_0001
Sillfiske vid Fjällbacka fotograferat 1894 på det så kallade ”Sillstänge” vid Porsholmen. Vadlaget på bilden kom från Fjällbacka och kallades ”Råttorna”. Vadbrusen heter Kristian Dorthé. Fotograf: Olga Larsson. Bohusläns museums fotosamling.
UMFA53179_0092
Fjällbacka omnämnd i serien Sverigebilder av Svenska Turistföreningen. Dessa gavs ut mellan 1910 och 1927. Att notera är hur fisket som näring vid tiden omnämns som övergående och att stenindustrin istället är en vanlig arbetsgivare. Fotograf: C. Toppelius. Bohusläns museums fotosamling.
Byggnadsmaterialets berättelse
Människan har alltid varit uppfinningsrik och duktig på att nyttja de resurser som finns runt omkring. Sten som byggnadsmaterial har alltid använts där det funnits tillgängligt. Till gravrösen, husgrunder, kyrkor, broar och fästningar har sten tagits ofta så nära som möjligt ifrån. Kunskapen om att klyva och bearbeta sten och berg är gammal.
I takt med samhällsutvecklingen, urbaniseringen och industrialiseringen börjar graniten att bearbetas i en annan skala. Nu behövs sten till vägar, fabriker, hus i städer och till hamnar, kanaler och slussar. Rätten att ta sten i utmarkerna som hade litet värde för ägarna – oftast bönder – arrenderas eller säljs till människor som inser att här finns möjlighet att tjäna pengar på att bryta granit i en mer ordnad form.
Hogdal 235_1, O delen, yta
Befintlig sten användes till bland annat husgrunder och även stenmurar/hägnader. Hägnader var en viktig del i jordbrukslandskapet. Här är en mur lagd över en häll med ristningar från bronsåldern på, i Hogdals socken, Strömstad. Bilden visar på tidsdjupet av mänskliga spår i landskapet. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.
DSCF6604
Här syns resterna efter en spismur från torpet Dammen på Skottfjället. Notera samma färg på sten i muren som i berget bakom, där det finns ett litet stenbrott. Torpet Dammen är omnämnt redan 1860 då stenhuggare/Torpare Herman Svensson med familj flyttar hit. Ett nytt bostadshus ska ha uppförts 1907, efter att stenhuggare Emil Lindblom och Emma Johannesdotter flyttar hit. Det är med största sannolikhet deras bostadshus som spismuren tillhör. Sten till murstock och husgrund höggs antagligen på plats i berget precis bakom huset. Foto: Kulturlandskapet
UMFA53278_2822
Flera kyrkor i Bohuslän härstammar från medeltid. Som här Skee kyrka som uppfördes redan på 1100-talet. Den är byggd i så kallad kvaderhuggen granit, vilket betyder granit som är tillhuggen i fyrkanter. Kyrkan blev, som så många andra sockenkyrkor, om- och tillbyggd på 1700-talet. Fotot visar besökare på väg ut från kyrkoherdeinstallation omkring förra sekelskiftet. Fotograf Hugo Hallgren. Bohusläns museums fotosamling.
UMFA53100_0025
Under slutet av 1800-talet byggdes flera nya, större kyrkor för att ersätta de mindre medeltida. I Bohuslän uppfördes de flesta i huggen granit – oftast, som här i Askum, av granit från intilliggande gårdar och berg. Askums kyrka skiljer sig utseendemässigt från de flesta andra kyrkor från tiden, och denna åttakantiga kyrka är den enda i sitt slag i Bohuslän. Fotograf: G. AB Flygtrafik Bengtsfors. Bohusläns museums fotosamling.
UMFA54979_0495_beskuren
Vykort med motiv Åsens affär och en äldre stenvalvsbro, framtaget i samband med invigning och byggnadsminnesförklaring av Rikstvåan den 16 maj 1998. Sveriges enda väg som är byggnadsminnesförklarad, och den del av gamla riksvägen i Bohuslän som fortfarande är belagd med gatsten, huggen i Bohuslän. Fotograf: Lennart Andersson. Bohusläns museums fotosamling.
Industrins berättelse
Brytningen av bohusgranit startar som en slags proto-industri. Med det menas att ett bolag står med råmaterial till arbetare, som får betalt för det den producerar men att arbetet utförs på egna premisser. Stenhuggarna i småbrott längs västkusten har därför ibland kallat sig för ”bergens fria söner”. Stenhuggare fostras i generation efter generation med kunskap om att läsa berget och få den hårda graniten att delas och formas med hammare, mejsel, kilar och borr. Men det kunde vara ett slitigt och osäkert arbete i bergen. Du fick bara betalt för det du producerade och arvodet var lågt. Det fanns heller ingen säkerhet eller trygghet vid sjukdom eller dåligt väder, eller när beställningar uteblev. Ur detta steg en arbetarrörelse med fackförening, sjukkassa och möjlighet till gemensamma insatser som strejker för att förbättra förhållanden
Kring förra sekelskiftet stod industrin och utvecklingen av Sverige och Europa på topp. Det byggs och produceras för fullt. Även i Bohuslän märks detta, och fler och större bolag startar för att möta den ökade efterfrågan och de större beställningarna. Lastbåtar och den nybyggda järnvägen tar den bohuslänska graniten vidare till städer och gator och långt ut i världen. För Bohuslän betyder det fler arbeten, större och större stenbrott. En utveckling, standardisering och effektivisering sker också löpande inom granitindustrin. Nya metoder, verktyg och arbetsmoment bryter mer och mer sten ur berget.
DSCF4855 Källvikshöjden 200121
Lämningar efter storskaligt stenbrottsområde i Källvikshöjden utanför Fjällbacka. Med bland annat ett välordnat vägnät bestående av skrotstensvallar med putsskärv i ytan och huggna räfflor över hällar för att ge hästhovar, och människofötter, fäste. Foto: Kulturlandskapet.
1M16-A138337_beskuren
Arbetare uppställda i storbrottet vid Prästesäm, Tanum, 1937. Stenbrytning startade här 1897. Ett storbrott i inlandet av Bohuslän, med uppgifter om att utlastning skedde via Sannäs, först med häst och vagn sedan lastbil. Det var i drift in på 1950-talet, där det då även stod en stenkross här. Fotograf: Karl Andersson. Västergötlands museum.
UMFA54451_0358
Vinterbild på stenhuggarlag i arbete, Smögen, 1924. En ovanlig bild med stenhuggning i snö, men det arbetades såklart med stenbrytning året om. Bilden visar också stenbrytning i så kallad småbrottsform, där sten bryts ur berget och huggs till på plats. Fotograf: Dan Samuelsson. Bohusläns museums fotosamling.
Stenhuggarsamhället berättelse
När stenbrotten blir större och kräver mer arbetskraft medför det ett behov av bostäder. Service och nöjen. Kring stenbrotten och hamnarna utvecklades samhällen, helt nya etableringar eller utbyggnader av små fisklägen och gårdar. Arbetarfamiljerna i stenhuggarsamhällena hade det relativt bra när det fanns tillgängligt lönearbete. I början av denna industriepok fanns inte någon utvecklad välfärd, men i stenhuggarsamhällena fanns däremot samarbetsvilja. Alla ville att alla skulle få det bättre. Gemensamhetssatsningar som Folkets hus med slokaler för bakning, tvätt och underhållning, barnbespisningar och föreningar med syfte att utföra förbättringar på plats gör insatser som förbättrar vardagen.
UMFA53671_0156
Stenhuggarsamhällena innehöll olika former av bostäder och servicebyggnader. Både bolagsägda och egenbyggda. Bilden visar en boendemiljö i Krokstrand på 1920-talet. Stenarbetarbostäder där det bodde fyra familjer i varje hus. Huset längst bort var speceriaffär, till vänster skymtar tvättstugor och bagarstugan. Fotograf: Carl Norrman. Bohusläns museums fotosamling.
3_DSCF1406 Evja
Folkets hus Evja, en hundraåring som fortfarande har liv i sig! Folkets hus-rörelsen är nästan synonym med samhällsbildningen i Bohuslän. För nytta och nöje – Folkets hus användes både som fri möteslokal (fackföreningar), folkbildning (studiecirklar och bibliotek), gemensamhetslokaler (bakstuga och bespisning) och nöjespalats med både dans, teateruppsättningar och nymodigheten bio. Foto: Kulturlandskapet.
DSCF1276
Motiv från ristningen mitt i samhället Sannäs. Här är en nidbild av bolagsdirektören inhuggen, i samband med storstrejken 1904. Ur hans hand trillar en femöring – som var summan han fick ge med sig i förhandlingarna. Foto: Kulturlandskapet.
IMG_1153
Stenhuggare har gjort fler avtryck än brytningen av granit. På flera håll finns ristningar gjorda av stenhuggare och andra boende i stenhuggarsamhällena. Ibland är de inhuggna på samma hällar som bronsålderns hällristningar, ibland intill stenbrott. Här syns en människofigur inhuggen i vattenbrynet på västsidan av Malmön, precis intill otaliga stenbrott. Hällarna på Malmön har flera ristningar som härstammar från tiden av stenbrytning på ön. Foto: Privat.
Berättelsen om en ny näring
Under första delen av 1900-talet drabbas granitindustrin av världshändelser i omgångar. Världskrig och ekonomiska kriser. Arbetet hamnar till och från på paus, och många får flytta på sig och byta yrke för att överleva. Men efterfrågan och behovet av produkter i bohusgranit – gatsten, byggnadssten, gravstenar – finns kvar och industrin fortsätter in i senare hälften av 1900-talet, även om stenbrotten och även bolagen blir färre så blir dom som är kvar samtidigt större.
Under 1930- och 40-talen kommer nya semesterlagar, som gör Bohuslän attraktivt för en ny skara människor – turister, sommarboende, båtsemestrare och badgäster.
Insatser görs för att bevara orörda granithällar för rekreation och för framtiden, och naturen börjar sakta ta tillbaka övergivna stenbrott. När industrin i stor skala försvinner kring 1960- och 70-talen är många av stenhuggarsamhällena istället sommarparadis för nya generationer.
941
Idag lockar stenbrottsmiljöerna med äventyrliga strapatser och unika badplatser i dessa skapade landskap. Här ute på Draget, Bohus-Malmön. Foto: Privat.
UMFA53418_0496
Semesterfirare i Bohuslän, 1940–1960-tal. Fotograf: Bo Seinknecht. Bohusläns museums fotosamling.
IMG_2696
Idag lockar stenbrottsmiljöerna med äventyrliga strapatser och unika badplatser i dessa skapade landskap. Här ute på Draget, Bohus-Malmön. Foto: Privat.
Kulturens och kulturarvens berättelse
Hugget i sten. Det brukar sägas om något som är bestämt och inte är möjligt att ändra. Granitkustens historia kan sägas, både bildligt och bokstavligt talat, är huggen i sten. Urberget ligger där. Hällbilderna är för evigt inknackade, stenbrotten och märken efter verktyg och redskap är tydliga permanenta spår. Landskapet har länge varit en inspiration för konst och kultur. Det har avbildats, besjungits och varit skådeplats för olika sorters berättelser.
Något som däremot är föränderligt är människans sätt att använda sig av graniten. När stenhuggarepoken lämnade stenbrotten återgick dessa till att bli en del av Bohusläns natur. Att njuta av och leva vid. Nya uttryck, ljud och bilder, konst och teater, framställs idag inom Granitkusten. Samtidigt har vi spåren av de gamla sätten kvar. Kultur som utövas i vårt kulturarv.
2075
Gatsten överlagd med asfalt, Grebbestad. Stenhuggarnas arbete gör sig synlig nästan överallt – på gator och torg, i byggnader och skulpturer. Foto: Privat
NM.0135378_beskuren
Kolteckning av Ferdinand Boberg föreställande fiskebod på Gravarne i Kungshamn. Boberg var arkitekt, men efter att han slutat arbeta 1915 ägnade han och hustrun Anna sig åt att resa runt i Sverige och teckna av industri- och kulturmiljöer som var på väg att försvinna. Fotograf: Peter Segermark. Nordiska museet.
DSCF2501
Skulpturen Pålarne är ett samarbete mellan Arne Isacsson och Pål Svensson. Deras olika konstnärliga inriktning förenar sten och akvarell. Konstverket står utanför Fjällbacka kyrka. Här fotograferad i samband med en guidad tur runt Fjällbacka av Kulturlandskapet. Foto: Kulturlandskapet.